Resedagbok från TE21:s studieresa med tåg till Berlin 4-11/9 2023
Dagen hade nu kommit. Den dag som Sebastian har tjatat om allt för länge. Det började med ett erbjudande för hela klassen – varav fyra elever svarade ja (efter mycket övertalande). Vi träffades på Falu tågstation kl 8.29 – eller en elev fattades: Joseph – som enligt Sebastian alltid kommer sent. Han rullade in kl 8.33. Medföljande på resan var eleverna Felix, William, Linnea och Joseph och lärarna Sebastian, Andreas och Liselotte. Klockan 08.49 stod vi i kö till bussen mot Storvik för att tågrälsen mellan Falun och Gävle hade översvämmats. Efter ankomst bytte vi till tåg som gick mot Gävle som tog en halvtimme och därefter ett till Stockholms central. Väl framme var Felix helt exalterad över storstaden och de, enligt honom, stora skyskraporna. Vi hade nu fyra timmar innan tågresan fortsatte vidare till det slutgiltiga målet: Berlin! Det första som hände var att låsa in väskorna i skåp på T-centralen och sedan en toalettpaus. Sedan var det dags för en promenad. En promenad till Dirty Tacos för lunch. Maten var förträffligt god tyckte speciellt Sebastian. Promenad tillbaka, en fika på centralen, Coop-handling och sedan satt vi på Snälltåget till Berlin. Här spelades systemlekar, mat åts, skratt hördes och fysikaliska fenomen undersöktes. Därefter avnjöts en vaggning till sömns.
Tåget hade nu rullat in i Tyskland och vi befann oss vid det här laget i Berlin. Klockan 08.47 var vi framme vid Hauptbahnhof och begav oss mot frukoststället vi sett ut. Frukosten, bestående av mackor, wraps, egg och pajer, förtärdes på ett modern och lyxigt “frik”. Väldigt förträffligt. Detta för att ladda upp inför den långa promenaden som vi hade framför oss. Vi vandrade, med kilon av packning, i 20 minuter för att ta en paus i en park. I parken fanns älgar, tjurar och hästar, i statyer då. Efter ca 20 minuter rast påbörjades promenaden igen. Efter 10 minuter sade en av eleverna:
– Jag förstår nu varför alla turister är så svettiga, de går ju hela tiden.
Nästa paus skedde tio minuter efter det utanför ett Casino monopol. Sedan gick det några minuter till och sedan en bänkpaus. Eftersom han som skulle öppna airbnb hemmet åt oss skulle bli sen, så gick vi en liten omväg förbi ett café. Joseph, han gick och klippte sig istället. Sen släpptes vi in och vi packade upp, duschade, Joseph var på språng efter rakblad och sen lite vila. Därefter var det dags för lunch. Först och främst förtärdes bland annat döner, falafel och schnitzel på Kaplan restaurang i närheten och sedan tog vi tunnelbanan till Lidl. Där handlades fläsk, pommes, smör och ägg, och mer såklart. Sedan åkte vi tillbaka och packade ur och gick på toapauser, en person lite längre än andra. Sedan åkte vi till elevernas valda platser som de fick presentera. Dessa var Bradenburger Tor, Anhalter Bahnhof och Haus Schwarzenberg.
Sedan var det raka vägen tillbaka till Airbnb-huset. Nu skulle maten som köpts tillagas till middag. Löken hackades, moroten tvättades och fläskfilen marinerades. Ugnen sattes på 175 grader för att både kunna tillaga klart köttet och dessutom värma pommesen som låg i frysen. Efter att morotsoppan hade kokats i några minuter var det dags att lägga köttet i pannan. Boom!! sa det, och det låg glassplitter över hela golvet! Tre hjärnor försökte lista ut vad det var som ramlade. Ingen lyckades, eftersom inget ramlade. Ugnens innerglas sprack och vi visste då att tysk ingenjörskap inte räcker till för svensk matlagning. Vi behövde nu improvisera och stekte köttet i skivor och när det var dags för pommes insåg vi att det går inte att göra något, förutom pommesmos. Maten gick ner och vi somnade in efter vår första dag i Berlin.
På onsdagens schema stod besök på Mentora gymnasieskola. Väckarklockan ringde runt åtta där vi alla fixade oss innan vi begav oss iväg kl 10. Det blev ett “snabbt” stopp på elektronikbutiken Saturn, motsvarande Mediamarkt för Sebbes telefon hade blivit skum vid laddningen och det behövdes en akut räddning. Med en promenad i Parken-tempo, översatt så är det riktigt snabbt, så vi hann precis till skolan innan klockan slog 11. Under promenaden såg vi en hel del coola byggnader, bl.a Charlottenburger Tor och en evangelisk kyrka.
Zoia (rektorn på Mentora gymnasium som vi skulle besöka) mötte oss vid ingången efter några snabba gruppbilder framför skylten med skolans logga på. Vi fick en rundvandring först på universitetet där det inriktades mest mot design- och arkitekturlinjer. Välgjorda arkitektmodeller fanns lite här och där tillsammans med posters på väggarna som de grafiskt studerande eleverna hade skapat. Efter rundturen stod lunch på schemat. Eftersom tyska elever inte får serverad skolmat så köpte vi lunch från deras lunchrestaurang. Kyckling, curry och ris var riktigt gott men den tyska colan var inte lika imponerande. Zoia var så schysst och visade oss en takterrass där man fick utsikt över hela Berlin där foton från alla vinklar togs.
Historielektionen, som vi skulle delta på tillsammans med de tyska gymnasieeleverna, började och vi alla tog fram våra språkliga hjärnceller för att försöka förstå den tyska genomgången – vi kom fram att det handlade om antiken… Genomgången fortsatte men vi alla var nog mer fokuserade på att klara av värmen i rummet då det var över 30 grader i Berlin. När Zoia kom och sa att nästa historielektion är inställd p.g.a värmen blev vi alla lite lättade. Efter lite gött snack tackade vi varann och begav oss mot närmaste glasställe. En välbehövlig kulglass slank ner innan vi delade upp oss i två grupper. Ena gruppen började röra sig hemåt och andra gruppen drog iväg på jakt efter en sportbutik som inte blev funnen. Däremot två andra coola butiker, ena butiken liknande “Normal” och “Rusta” medan den andra var som stora “Åhlens” i Stockholm city. En miniondricka köptes men som till sin bistra sanning smakade vatten blandat med mosad banan. En tunnelbana vidare hamnade vi vid en mataffär där middag och snacks till kvällen köptes. Middag fixades av Parken och Sebbe (där en kopp med välbehövligt kaffe spräcktes) innan det blev en sväng Yatzy. Men typiskt nog skulle vi få reda på vem som vann imorgon bitti.
Väckarklockan ringde redan kl.06 på morgonen för att få reda på Yatzy-resultatet. Joseph tog hem segern. I schemat stod det dagstur till Wolfsburg, en stad som ligger lite under 20 mil från Berlin. Autostadt och Volkswagen-fabriken stod på schemat. Väl framme i Wolfsburg kom vi fram till museet där skylten toa blev väldigt eftertraktad för en kisspaus. Vi hade hört om en racingsimulator som vi gick till på en gång. Tre tv-skärmar som omringade racingstolen som skumpade och skakade så fort man körde av banan. Parken och Sebbe stod först på schemat, innan William, Linnéa och Joseph, som även tog hem hela vinsten med snabbast tid. Innan vår guidade tur började passade vi på att åka de högsta rutschkanorna som fanns, som gav ett väldans adrenalin. En sväng in på shoppen blev det också där miniatyrbilar och andra souvenirer köptes upp för hela lönen.
Den guidade turen började med en snabb springrush då en plötslig grind hade dykt upp mellan mötesplatsen för guiden och där vi stod. Väl framme så visade det sig att man skulle ha haft ID med sig vilket resulterade i en ytterligare rush för Sebbe, som var nära att slå världsrekordet i 200 meter sprint. Den svala bussen ledde oss in på området som var riktigt stort – 2000*30 meter! Det första man möts av är ett hav av automatiserade industrirobotar och ibland syntes inte en enda människa, inte förrän mot slutet där bilen ungefär besiktas. Med munnen öppen under hela touren fick vi se de olika bildelarna. Tiotusentals bilar produceras varje år och det tar bara 85 sekunder att få en bil lackad – hur sjukt! Efter guiden blev det en sväng till olika visningshallar med bilar från olika märken, årtionden men även lite bilhistoria och skissexemplar.
Vi började bege oss mot en asiatisk restaurang för middag innan tåget hem skulle avgå. Väl inne på tåget gick vi fram och tillbaka säkert fyra gånger i vagnarna och letade efter våra platser för att få reda på att tåget var ett annat tog så platserna inte stämde. Det blev bara att slå sig ner med de minst skumma personerna. Parken däremot hade inte lika tur och hamnade med en riktigt social amerikanare som hade flyttat till Berlin. I över en timme pratade hon på vilket var en upplevelse bara det. Framme på centralstationen blev det ytterligare några ruschar fram och tillbaka över gatan för att hitta bussen vi skulle till som skulle avgå om fem minuter. Vi konstaterade att tysk kollektivtrafik inte var lika välplanerad och tydlig efter lite spontana bussbyten. Vi kom hem till slut, trötta men nöjda med dagen som avslutades med lite chattande.
Fredagen hade anlänt och precis som alla fredagar var vi trötta efter veckan. Efter en liten sovmorgon steg vi upp till en förmiddag med “fri hopp och lek” på schemat. Medan Sebbe som andra person på denna resa passade på att klippa håret och Lise tillsammans med Parken var ute på en äventyrsrunda sprang vi elever som kor på kosläpp till Mall of Berlin. Kollektivtrafiken i Berlin var förvånansvärt punktlig, och tur var väl det, för annars hade våra svårigheter med att slita oss från våra aktiviteter gjort att vi kommit ännu mer för sent till den överenskomna tiden i lägenheten. Lite slötid senare var vi på väg mot nya äventyr. Ifall förmiddagen var dunder, så var eftermiddagen dunderbar! Bästa Lova på konsultföretaget Birds on Mars var hygglig och anordnade ett besök för oss på deras kontor, där vi fick lära oss hur de använder AI för allt mellan trädbevattning och ogräsbekämpning till chatt för bankkunder. I ackompanjemang av fikat de bjöd på fick vi även testa på Google Teachable Machine, och lära oss hur man tränar en alldeles egen AI-modell! Studiebesöket var givande för elever såväl som lärare och gav många spännande insikter i branschen. Men dagen var absolut inte slut efter det, för vi hade missat Berlins säkert, till ytan mätt, allra största attraktion, självaste Tempelhof! Kvällen bjöd på en välbehövlig paus från den annars stekande värmen med fin solnedgång, god picknick och en spontan tur med trampbil. Vi trodde inte våra ögon hur stort Tempelhof egentligen var, och vi insåg det säkert inte förrän vi försökte oss på att gå till andra sidan. Det var ett alltför stort projekt som inte lämpade sig som kvällspromenad för att gäng trötta elever och lärare. Nöjda med dagen begav vi oss. Vilken fredag! Kan den ha slagit alla andra?
Helgen hade gjort sitt lilla traditionsenliga intåg, och mycket väl märktes det bland oss då många av oss knappt orkade gå ut utanför huset periodvis. Elever tillsammans med läraren Lars Gottwald från Mentora Gymnasium offrade sin lördag för att bjuda på historievandring i Berlin, där vi tillsammans vandrade mellan flera historiska platser såsom Mahnmal Levetzowstraße, Bismarck och en minnesplats för Berlinmuren. Vi fick lära oss mycket nytt och det gavs rum för flera givande diskussioner lärare och elever emellan. Precis som alla andra dagar var värmen stekande, och efter tre timmars vandring kände vi oss alla som mörade biffar, men det var det helt värt! Efter lunch begav vi oss till East Side Gallery, en annan bit av Berlinmuren som målats full av all tänkbar konst! På kvällen passade vi på att ta igen den missade fredagstacosen, och en elev drog en viktig lärdom – Tysk salsa är stark och inget att leka med, i alla fall inte om man inte vill bli tomatröd i ansiktet och få en genomsköljning av både näs- och tårsystemet! Sista middagen i lägenheten följdes av en packning, där vi alla packade ihop våra saker och förberedde oss för utcheckning morgonen därpå. Även en djup diskussion om känslor och tankar inför morgondagens besök på koncentrationsläger ägde rum, så alla i gruppen var förhoppningsvis någorlunda mentalt förberedda.
På söndagen så vaknade vi alla till gröt som vanligt men också en dusch utan varmvatten vilket raketstartade morgonen. Vi skulle ge oss iväg klockan 9 till Hauptbahnhof, där vi skulle lämna ifrån oss alla våra väskor i låsta skåp, och sedan åka till Friedrichstraẞe där vi skulle möta en guide som skulle visa oss igenom ett koncentrationsläger vid namn “Sachsenhausen” som används innan, under och efter andra världskriget av både Tyskland och SovjetRyssland. När vi väl mötte vår guide några minuter innan tåget skulle komma så gick några i gruppen till toaletten medan resten av guidegruppen gick till där tåget skulle anlända. Guiden gick tillbaka dock för att se till att alla som var vid toaletten hann komma på tåget och när han gick iväg så kom ett tåg som vi trodde vi skulle kliva på, så vi gjorde just det. När vi satt där på tåget så hör vi tåget anropa att dörrarna stängs samtidigt som vi ser vår guide säga åt oss att vi är på fel tåg, så då blev det spring ut genom tåget medan lärarna, som redan hade tagit sig ut, höll upp dörrarna så att de inte stängdes.
När vi väl kom på rätt tåg och kom till Sachsenhausen så fick vi en guidad tur som visade och förklarade hur lägret fungerade och hur livet var för de som blev tvungna att uppleva lägrets hemskheter. Efter den guidade turen så började vi vandra mot järnvägsstationen till Hauptbahnhof och prata om det vi såg och hur vi mådde. Vid Hauptbahnhof skulle vi hämta våra ryggsäckar och sedan vänta tills vårt snälltåg hemåt skulle anlända. Medan vi väntade på tåget så gick vi och handlade på några butiker och stötte på många tiggare och fulla personer som ville snacka. När tåget väl kom vid 21:00 så var alla väldigt utmattade och fick en väldigt god nattsömn.
Måndagen började klockan 6, då frukosten på tåget började vid den tiden och bestod av varm choklad, en ostmacka och ett äpple. Vi rullade igenom Danmark och många fräna syner som Öresundsbron och annat syntes på vägen. Då resan började närma sig sitt slut så möttes vi alla i en kupé för att utvärdera. Vi pratade om allting vi har gjort från när vi möttes upp till nu, och många roliga situationer och händelser togs upp, och idéer för hur framtida utrikesresor ska utföras diskuterades. Denna resa var något unikt för alla oss sju som reste, då vi alla fick se nya utsikter och lära oss om nya saker om både Tyskland men också om oss alla som deltog i resan! Vi kom fram till Falun på måndagkvällen, trötta men nöjda med allt vi fått uppleva under vår resa.
Vill du läsa fler spännande berättelser från Falufri?